Folk tittar på mig med förvåning, och ibland med rädsla.
Men jag har länge lärt mig att inte frukta deras blickar.
Min klädsel är de otaliga vingarna från bina.
Och mina smycken — deras gyllene kroppar.
När jag för första gången lät dem landa på mig kände jag en oförklarlig kraft.
En energi som fick mitt blod att frysa och samtidigt fick mitt hjärta att slå snabbare.
Jag upptäckte en väg inom mig.
En väg som ledde till djup meditation.
Till oändlig tystnad.
Och till en osynlig koppling med naturen.
Yttre världen kan tycka att detta är galenskap.
Men för mig är det den verkliga vägen till frihet. ?✨
Ibland frågar folk mig varför jag valde bina.
Jag ler alltid åt den frågan.
För svaret är så djupt att det nästan är omöjligt att förklara med ord.
Bina har blivit min andra hud.
Mina beskyddare och mina lärare.
Jag minns dagen då jag stod framför dem för första gången, utan någon rädsla.
Vinden rörde försiktigt trädens blad.
Jag stängde ögonen.
Och när det första biet landade på min axel kände jag en kall rysning.
Men snart förvandlades rysningen till en obeskrivlig frid.
Från den dagen började min förvandling.
Jag förstod att bina inte bara är insekter.
De bär på en inre sanning.
Ett hemligt språk.
Ett språk som jag försökte höra.
När de samlas på min kropp hör jag vibrationerna från tusentals vingar.
En vibration som låter mer som musik än som oljud. ?
Folk säger att jag är galen.
Hur kan någon stå lugnt medan tusentals bin är på kroppen?
Men för mig är det ingen fara, det är läkande.
Varje stick påminner mig om att jag är vid liv.
Att min kropp reagerar på livets minsta beröring.
Jag har lärt mig att röra mig långsamt och försiktigt.
Så att bina känner flödet av min energi.
Inför varje framträdande smörjer jag in kroppen med en speciell olja.
En olja som lockar dem.
Sedan börjar jag dansa.
Mina rörelser blir en bön.
Och varje gest en konversation med naturen.
När jag dansar är jag i meditation.
Jag glömmer tiden.
Det finns inget förflutet.
Det finns ingen framtid.
Det finns bara nuet.
Fyllt med de vibrerande vingarna från bina och mitt hjärtas oavbrutna slag.
I de ögonblicken blir jag ett med dem.
Publiken är ofta hänförd.
De ser en kvinna som är helt täckt av bin.
Men i hennes ögon finns frid.
Jag har hört människor viska: ”Detta är konst.”
Och andra insisterar: ”Detta är galenskap.”
Men för mig är det helt enkelt min sanning.
Jag är övertygad om att binas energi överförs till publiken.
När mitt framträdande är slut ser jag en förändring i deras ögon.
Deras blickar blir ljusare.
Deras leenden mer äkta.
De lämnar lättare än när de kom. ?
I olika länder väntar människor på att se min dans.
De kommer inte bara av nyfikenhet.
Utan också för att känna något djupt inom sig.
Jag vet att bina kan hela själen.
Och jag är bara mediet för detta mirakel.
Ja, ibland känner jag smärta.
Varje stick är en skarp påminnelse.
En påminnelse om att jag vandrar på gränsen mellan liv och död.
Men jag är inte rädd.
I den smärtan finns oväntad skönhet.
Den ger mig kraft att fortsätta.
Jag vet att min historia alltid kommer att förbli mystisk.
Vissa kommer att säga att jag har tappat kontakten med verkligheten.
Men jag vet att verkligheten är större än vad vi är vana vid att se.
Och det var bina som öppnade mina ögon för denna andra sanning.
När jag drar mig tillbaka i tystnaden och känner deras rörelse över min kropp, vet jag att jag är precis där jag ska vara.
Jag är inte bikonungen på grund av en mänsklig titel.
Jag är bikonungen på grund av energi.
På grund av koppling.
På grund av den hemliga kraft som de anförtrott mig.
Och om du en dag står framför mig och hör sången från binas vingar, kanske du också förstår.
Förstår varför jag valde denna väg.
Det har aldrig varit galenskap.
Det var mitt öde. ?
